Mindful parenting – vad är det?


DSC_6086
 Mindful parenting – vad är det? 

 Få situationer i livet innebär ett så bra tillfälle till mindfulness som föräldraskapet!

Mindfulness innebär att vara uppmärksam på ett särskilt sätt, med avsikt, utan dömande. Barnen kan det redan och lär oss vuxna om vi tar vara på det. Vi behöver det för att hantera den stress som ingår i föräldraskapet, och för att hitta våra egna ”rätta” sätt i den ständigt skiftande tillvaron med barnen. Och för barnen har det förstås största tänkbara betydelse att vi ser dem, accepterar dem och älskar dem så som de är – inte så som vi tänker att de kunde eller borde vara. Mindfulness hjälper oss även att ta vara på de oändliga tillfällen till glädje, kärlek, självkännedom och lärande som vardagen med barn också innebär.

text av Yoshi Frey

Ett nytt liv!


IMG_6848

 

 

 

 

 

 

 

Igår kom det ett mejl till mig som talade om att en liten pojke är född. Kan inte hjälpa att det bränner bakom ögonlocket när jag läser. Tack till Marie och Daniel att jag får dela er fina berättelse! Och ett stort GRATTIS till föräldraskapet!

 

Hej Linda!

Nu har vi fått vår lilla pojke. Edison heter han och är 2 veckor gammal på sön. Tänkte skriva till dej för jag, och Daniel, vill verkligen tacka för profylaxkursen hos dej tidigare i höstas. Mycket tack vare den blev förlossningen en fantastisk upplevelse för oss!

För att berätta lite kort så började det för oss hemma på morgonen för 2 veckor sen. Kände det bara väldigt vagt först men anade att det kunde vara på gång. Sen gick det rätt snabbt och redan på fm var värkarna regelbundna med 5-7  minuters mellanrum. Jag satt under tiden hemma på Pilatesbollen hemma och gungade medan Daniel tryckte ned axlarna så jag kunde slappna av och vi andades djupt som vi tränat på innan. Det funkade verkligen jättebra och det var inga problem att ta värkarna eller att slappna av. Vi åt mat, såg på tv och tog det lugnt.

När det blev kortare mellanrum mellan värkarna åkte vi in och vid 18 var vi på förlossningen och jag var öppen 5 cm. Skönt! Sen gick det snabbt och vattnet gick och det tog i mer. Men det var hanterbart med andningen och att sitta på bollen. Jag testade några andra ställningar också: på sängen på knä, förlossningspallen, gåstolen, dusch.. Men det var ändå pilatesbollen som var det bästa för mej. Kände mig så trygg på den också. Så HIMLA glad vi tog med våran egen med tips från dej för dom hade bara en enda som det var luft i ?! på förlossningen! Jag hade också TENS apparat som funkade bra för mej men sen behövde jag inte ta någon annan smärtstillande eftersom vi kunde hantera värkarna med andning och avslappning och Daniel påminde mej hela tiden om det. Speciellt på slutet när det var dags att krysta sa han gång på gång att jag skulle göra mörka ljud. Och det funkade så bra! Jag tänkte också på att dyka i vatten och simma framåt i värkarna och målbilden var så bra att ha! Jag är så glad att jag slapp smärtstillande tack vara att vi visste hur vi skulle hantera smärtan och minns hela förlossningen och var så närvarande hela tiden. Det var en helgalen upplevelse! Att bara följa med kroppen och inse vad den kan! Helt otroligt. TACK för att du fick oss att förbereda oss så bra inför det och inse hur det går att möta värkarna.

Sen gick det mesta väldigt snabbt i vår förlossning. Kl 22.21 var han ute den dagen. Nu sover han här bredvid mej och är en väldigt go liten kille. Mycket är fortfarande omtumlande och svårt, men samtidigt känns det så naturligt att han är här med oss!

Hälsningar

Marie och Daniel, stolta föräldrar till lilla Eddie.

Boktips!

 

 ”Kärlekens Roll” av Sue Gerhards  

anknytning1

I denna fantastiska bok skriven av Sue Gerhards förklaras hur känslomässig närhet formar spädbarnets hjärna. Sue Gerhardt har arbetat mycket med små barns anknytnings­problem. För att få en djupare förståelse av vad som egentligen händer i samspelet mellan föräldrar och barn, har hon med sina psykologiska kunskaper i ryggen gjort en djupdykning i den växande forskningen inom neuro­vetenskap och biokemi.

Hon beskriver hur den känslomässiga närheten till barnet är en förutsättning för att spädbarnets hjärna ska utvecklas optimalt. Spädbarnet känner igen föräldrarnas röster, dofter och beröring och det inger trygghet. Om vi utsätter det lilla barnet för separation, må vara bara några timmar, ökar stressnivån radikalt, vilket hämmar hjärnneuronens utveckling.

För barnet är det viktigt att få knyta an till sin förälder/föräldrar, någon som känner barnet och som kan avläsa dess behov. Någon som kan se och förstå varför det gråter, som kan bemöta det med kärlek och lära det att hantera och reglera de olika affekter som uppstår inom barnet.  När det uppstår en otrygg anknytning kommer det framförallt att påverka barnets känsloliv, dess sociala förmåga och möjlighet att skapa hållbara relationer. Vid långvarig stress kommer de inre organen som minnesfunktion, andning, hjärtverksamhet och immunförsvar också att påverkas.

Sue Gerhardts slutsats är: Kärlek spelar roll. Såväl våra psykologiska som fysiologiska system utvecklas genom ett positivt samspel med andra människor under barndomen.

I boken talar Sue Gerhardt mycket om den ”sociala hjärnan” och refererar framför allt till de främre delarna av hjärnbarken som är viktiga för vår förmåga att hantera känslor. Det är mycket tack vare dessa som vi kan känna empati, avläsa andras sinnesstämning, uppfatta sociala koder och reglera känsloimpulser.

Vi föds inte med de här förmågorna, de utvecklas nästan helt efter födseln. Det sker inte heller automatiskt, utan utvecklingen är ”erfarenhetsberoende”.

Ett barn som alltid blir upplyft och tröstat om det ligger i sängen och skriker, börjar efter hand förvänta sig att förälderns entré i sovrummet ska medföra trygghet. Ett skrikande barn som i stället alltid möts av ett avvisande ansikte, börjar så småningom förvänta sig att förälderns entré i rummet ska medföra ännu mera obehag.

En så bra bok som jag verkligen rekommenderar alla föräldrar att läsa.

/Linda Häggkvist

Copyright © Dandelion by Pexeto