Vår förlossning

  När det blir som man tänkt  

 iStock_000001986362Smallfs

Att förbereda sig mentalt för sin förlossning ökar chansen till en fin och positiv upplevelse.

Jag älskar att lyssna på berättelser från förlossningar, de slutar aldrig att fascinera och förundra mig :)

Sara (som egentligen heter någonting annat) har precis fött parets andra barn. Förlossning nummer ett gick egentligen enligt Sara ganska bra, men upplevelsen var att på något sätt tappade hon bort sig själv och sin närvaro på vägen. Inför den andra förlossningen ville hon förbereda sig mer.

Sara berättade för mig att vid den första förlossningen kändes det som hon inte hade några strategier eller verktyg att ta till när hon kände att det hade behövts.

Jag ryser när jag läser brevet. Det är inte alltid, faktiskt väldigt sällan, som förlossningen blir som man tänkt sig. Däremot kan upplevelsen vara positiv även om förloppet såg annorlunda ut än i föreställningen man hade. Fast i Sara och Fredriks fall blev det ju precis som de hade hoppats på. Är det inte fint?!

Så här skriver hon till mig några dagar efter att deras barn kom till världen:

Hej Linda!
Den 21 mars blev jag och Fredrik föräldrar till en liten flicka. 
Hon kom som våran pojke 3 veckor tidigare än beräknat datum.
Det började med att jag satt i soffan och pratade med Fredrik 
då vattnet gick, men jag hade inga värkar så jag trodde först 
att jag hade kissat på mig.
Värkarna kom inte förrän 00:30 men jag tänkte att det var bara 
att försöka sova vidare, för det skulle säkert dröja innan det 
var dags för själva förlossningen.
När klockan sedan var 03:00 stod jag inte ut längre och det 
var 2,5 min i mellan värkarna ringde jag förlossningen i 
Karlskoga och fick komma in.
När vi sedan var inne på förlossningen var kl. 04:15 undersökte 
de mig och jag var öppen 7 cm denna gången också och då bestämde 
jag mig att jag skulle bara prova lustgas.
Jag vill verkligen säga att nu när värkarbetet blev mer och mer 
intensivt hade jag verkligen nytta av de tips du gav oss.

Fredrik var ett enormt stöd och hade verkligen tagit till sig 
alla tips som vi fick av dig. Han hjälpte mig att andas när 
jag satt på pilates bollen och sedan när jag stod upp på 
själva förlossningen hjälpte han mig att vara lugn så att 
endorfinerna flödade i mig. Förlossningen tog 2 timmar och 
vår flicka var ute 06:09.
Vi är verkligen nöjda med kursen!

Med vänlig hälsning,
Sara och Fredrik

Jag ryser när jag läser brevet. Det är inte alltid, väldigt sällan, som förlossningen blir som man tänkt sig. Däremot kan upplevelsen vara positiv även om förloppet såg annorlunda ut än i föreställningen man hade. Fast i Sara och Fredriks fall blev det ju precis som de hade hoppats på. Är det inte fint?!

Redo att föda- en profylaxkurs innan förlossningen


reduced_752

Jag brukar säga att ju mer man känner sig förberedd på förlossningen – ju större chans att förlossningen blir ett positivt minne. Inte det att förlossningen blir som man drömmer om utan mer att man accepterar den för vad det blir och kan känna att det här blev ju riktigt bra.

Att tappa kontrollen kan betyda att det blir kaos men att släppa kontrollen är mer en acceptans. Att tappa kontrollen medvetet, att acceptera, att vara ok… det är ok.

Visst är det väl det största i livet – att föda barn, att ett nytt liv, en ny människa. Kan det bli större?

Jag fick ett brev från ett par som födde deras son igår. Mamman skriver att förlossningen blev inte som de tänkt sig, men ändå kan de inte vara lyckligare och nöjdare och det är väl precis så man önskar att det skall få vara.

Jag vill gärna dela med mig av delar av brevet för jag tycker det är så levande, så starkt och så ärligt. Varken mer eller mindre.

Hej Linda!
Vi ligger här på avd 14, så tänkte passa på & skriva till dig :) 
Till att börja med - tusen tack för ditt stöd, det var 
guld värt!

Värkarna drog igång igår morse vid 4:30, med 6 minuters mellanrum. Vid 14 var 
det 4 minuter mellan, så då åkte vi in! 4 cm öppen, tog en dusch & tyckte att 
allt flöt på bra, vid 18 var jag 6 cm öppen & både jag & xx kände att 
"det här går ju galant, snart är hen här!" Vi andades på & testade lite 
olika grejer, då var allt bara häftigt!

Värkarna blev kraftigare & tätare, de kom med 2 minuters mellanrum & 
jag kände att nu jäklar, snart kör vi! Men när en ny undersökning 
gjordes vid 21, så hadedet inte hänt ett dugg, på 3 timmar!
Barnmorskan tog hål på hinnorna så vattnet gick, men det hjälpte föga, 
förutom att jag kände det som att jag skulle gå sönder, och här tog 
jag till lustgasen!

Vid 23 satte de in värkstimulerande dropp, men den lille ville inte 
riktigt ändå. Vid midnatt tog jag en dusch, och vid det här laget 
kände jag för att ge upp... Så himla glad att jag hade xx här, 
fan vilket stöd han var! 

Krystvärkarna drog igång vid 00:30, men det kom ingen bebis. De tog & 
kollade hur hen mådde inne i magen vid 01, och hen var lite stressad, 
så vi fick ta hjälp av sugklocka & vid det här laget var det 6 personal 
inne på rummet, jag hade xx som hjälpte mig trycka fram nacken & pusha på, 
en BM som tryckte på bebisens rumpa, läkaren som hade sugklockan, 
en BM som var med & försökte dra ut & en BM-student samt en sköterska 
vid mina båda sidor, som hjälpte mig att dra låren upp mot mig & hämta 
kraft - och vid 01:35 kom han ut, vår lille son!

Moderkakan ville inte lossna, så de förvarnade om operation, 
men då var jag så slut så jag orkade inte tycka att det var jobbigt, 
och det var så fantastiskt att ha min son på bröstet! 
xx klippte navelsträngen & det kom in en BM som 
"hotade" med akupunktur för Moderkakan - och då släppte den!

Sprickor & stygn på tre ställen, en blå näsa pga att jag 
tryckte lustgas-maskenmot mig & revben som nästan känns knäckta av 
barnmorskan som tryckte på bebisens rumpa - men jag har aldrig varit 
så lycklig i hela mitt liv!

Han väger 3390 g & är 52 cm lång, och självklart världens finaste! ❤

Både jag & xx vill tacka dig från botten av våra hjärtan för det du 
hjälpte osslära oss, hur jobbigt det stundvis än var inatt så lyckades 
vi ändå hålla kvar i andningen & styrkan. 

xx skubbade och masserade mitt ryggslut så han är alldeles stel idag, 
och även om det inte blev den förlossning jag sett framför mig så ångrar 
jag inte att jag gjorde det utan medicinsk smärtlindring, det känns ändå 
så himla häftigt vad kroppen fixar & att jag minns allt, och att vi gjorde 
det som vi ville -som ett team!
Önskar dig allt gott, och återigen - Tusen tack!
Kram

reduced_752

 

MAMATUMMY DAY


DSC_7066
Förra året var första året när MAMATUMMY  fick sig en egen dag i kalendern och i år är det dags igen.
Den 25 april uppmärksammar vi alla kvinnor som har skador efter graviditeten och förlossningen.
MammaKliniken vill naturligtvis vara med för att sprida denna viktiga kunskap och det gör vi genom att hjälpa dig som har vägarna förbi Karlstad och vill få din mage kollad. Har du inte tid den 25 april så är det ingen fara. Ringer eller mejlar du den 25 april för att boka en ”mag-koll”, så får du detta besök kostnadsfritt!
mage
Texten nedan är från http://mammamage.se/mamatummyday/
Varje år riskerar över 40 000 kvinnor i Sverige, att få bestående problem efter graviditet och förlossning. Problemen negligeras idag av vården och klassas oftast som skönhetsbesvär. Besvären vi pratar omär diastasis recti, eller separerade magmuskler som det kallas för i dagligt tal.
 En diastas uppkommer när bukhinnan och magens muskler töjs ut och de raka bukmusklerna delar på sig under graviditeten för att ge plats till det växande barnet. Detta är helt naturligt. Efter förlossningen fortsatter bukhinnan vara uttöjd och magens muskler hänger som ett trött gummiband. Kvinnan har i detta läge svårt att hitta kontrollen och aktiviteten i magmusklerna igen.
Glöm situps och plankan – alltför tunga övningar som under lång tid rekommenderats nyförlösta kvinnor. Övningarna aktiverar de ytliga musklerna och ökar buktrycket kraftigt vilket medför en stor belastning på den redan påfrestade bäckenbottenmuskulaturen samt en icke funktionell bålstabilitet. Magens innehåll trycks ut mellan de raka magmusklerna som en tydlig ”ås” eller pyramid längs med magen och gör att läkningen av de raka magmuskulaturen fördröjs och försämras.
En kvarstående diastas samt en påfrestad bäckenbottenmuskulatur som kvinnan inte kan kontrollera kan ge problem som inkontinens, framfall, besvär och smärta från bäckenet och ryggen.
En del kvinnor med stora diastaser upplever att de inte kan hosta eller nysa utan att hålla händerna för magen eftersom det annars känns som att tarmarna håller på att ramla ut mellan magens muskler. De kan inte bära sina barn och de kan inte sköta sitt hem. Ofta besväras dessa kvinnor även av ryggont. Trots stora och vardagliga besvär får de sällan hjälp.
I Sverige ses diastaser främst som skönhetsproblem, trots att forskning visar annorlunda! Många kvinnor får bestående besvär som påverkar dem resten av livet!. Det här är ett stort problem, på både individ- och samhällsnivå.
 Mamatummy Day, 25/4, vill uppmärksamma dessa problem. Många kvinnor upplever att de är väl informerade och blir väl undersökta under graviditeten men efter förlossningen lämnas de att klara sig på egen hand. Okunskapen hos vårdgivare och tränare är stor om hur man kan aktivera kroppen för att stimulera läkning.
Med professionell hjälp och rätt träning av de djupa magmusklerna kan de flesta återfå betydligt bättre bålstabilitet och bli mycket bättre. Många blir helt besvärsfria!
VISA DITT STÖD GENOM ATT
* DELTA VID NÅGOT EVENT I LANDET
* LÄGGA UPP ETT FOTO PÅ DIN MAGE 25/4 PÅ INSTAGRAM OCH FACEBOOK.
Låt oss slå förra årets rekord med 650 mammamagar på Instagram som var taggade med #mamatummyday #mamatummy #mammamage
Initiativtagare: Katarina Woxnerud

 

Mindful parenting – vad är det?


DSC_6086
 Mindful parenting – vad är det? 

 Få situationer i livet innebär ett så bra tillfälle till mindfulness som föräldraskapet!

Mindfulness innebär att vara uppmärksam på ett särskilt sätt, med avsikt, utan dömande. Barnen kan det redan och lär oss vuxna om vi tar vara på det. Vi behöver det för att hantera den stress som ingår i föräldraskapet, och för att hitta våra egna ”rätta” sätt i den ständigt skiftande tillvaron med barnen. Och för barnen har det förstås största tänkbara betydelse att vi ser dem, accepterar dem och älskar dem så som de är – inte så som vi tänker att de kunde eller borde vara. Mindfulness hjälper oss även att ta vara på de oändliga tillfällen till glädje, kärlek, självkännedom och lärande som vardagen med barn också innebär.

text av Yoshi Frey

Ett nytt liv!


IMG_6848

 

 

 

 

 

 

 

Igår kom det ett mejl till mig som talade om att en liten pojke är född. Kan inte hjälpa att det bränner bakom ögonlocket när jag läser. Tack till Marie och Daniel att jag får dela er fina berättelse! Och ett stort GRATTIS till föräldraskapet!

 

Hej Linda!

Nu har vi fått vår lilla pojke. Edison heter han och är 2 veckor gammal på sön. Tänkte skriva till dej för jag, och Daniel, vill verkligen tacka för profylaxkursen hos dej tidigare i höstas. Mycket tack vare den blev förlossningen en fantastisk upplevelse för oss!

För att berätta lite kort så började det för oss hemma på morgonen för 2 veckor sen. Kände det bara väldigt vagt först men anade att det kunde vara på gång. Sen gick det rätt snabbt och redan på fm var värkarna regelbundna med 5-7  minuters mellanrum. Jag satt under tiden hemma på Pilatesbollen hemma och gungade medan Daniel tryckte ned axlarna så jag kunde slappna av och vi andades djupt som vi tränat på innan. Det funkade verkligen jättebra och det var inga problem att ta värkarna eller att slappna av. Vi åt mat, såg på tv och tog det lugnt.

När det blev kortare mellanrum mellan värkarna åkte vi in och vid 18 var vi på förlossningen och jag var öppen 5 cm. Skönt! Sen gick det snabbt och vattnet gick och det tog i mer. Men det var hanterbart med andningen och att sitta på bollen. Jag testade några andra ställningar också: på sängen på knä, förlossningspallen, gåstolen, dusch.. Men det var ändå pilatesbollen som var det bästa för mej. Kände mig så trygg på den också. Så HIMLA glad vi tog med våran egen med tips från dej för dom hade bara en enda som det var luft i ?! på förlossningen! Jag hade också TENS apparat som funkade bra för mej men sen behövde jag inte ta någon annan smärtstillande eftersom vi kunde hantera värkarna med andning och avslappning och Daniel påminde mej hela tiden om det. Speciellt på slutet när det var dags att krysta sa han gång på gång att jag skulle göra mörka ljud. Och det funkade så bra! Jag tänkte också på att dyka i vatten och simma framåt i värkarna och målbilden var så bra att ha! Jag är så glad att jag slapp smärtstillande tack vara att vi visste hur vi skulle hantera smärtan och minns hela förlossningen och var så närvarande hela tiden. Det var en helgalen upplevelse! Att bara följa med kroppen och inse vad den kan! Helt otroligt. TACK för att du fick oss att förbereda oss så bra inför det och inse hur det går att möta värkarna.

Sen gick det mesta väldigt snabbt i vår förlossning. Kl 22.21 var han ute den dagen. Nu sover han här bredvid mej och är en väldigt go liten kille. Mycket är fortfarande omtumlande och svårt, men samtidigt känns det så naturligt att han är här med oss!

Hälsningar

Marie och Daniel, stolta föräldrar till lilla Eddie.

Copyright © Dandelion by Pexeto