Boktips!

 

 ”Kärlekens Roll” av Sue Gerhards  

anknytning1

I denna fantastiska bok skriven av Sue Gerhards förklaras hur känslomässig närhet formar spädbarnets hjärna. Sue Gerhardt har arbetat mycket med små barns anknytnings­problem. För att få en djupare förståelse av vad som egentligen händer i samspelet mellan föräldrar och barn, har hon med sina psykologiska kunskaper i ryggen gjort en djupdykning i den växande forskningen inom neuro­vetenskap och biokemi.

Hon beskriver hur den känslomässiga närheten till barnet är en förutsättning för att spädbarnets hjärna ska utvecklas optimalt. Spädbarnet känner igen föräldrarnas röster, dofter och beröring och det inger trygghet. Om vi utsätter det lilla barnet för separation, må vara bara några timmar, ökar stressnivån radikalt, vilket hämmar hjärnneuronens utveckling.

För barnet är det viktigt att få knyta an till sin förälder/föräldrar, någon som känner barnet och som kan avläsa dess behov. Någon som kan se och förstå varför det gråter, som kan bemöta det med kärlek och lära det att hantera och reglera de olika affekter som uppstår inom barnet.  När det uppstår en otrygg anknytning kommer det framförallt att påverka barnets känsloliv, dess sociala förmåga och möjlighet att skapa hållbara relationer. Vid långvarig stress kommer de inre organen som minnesfunktion, andning, hjärtverksamhet och immunförsvar också att påverkas.

Sue Gerhardts slutsats är: Kärlek spelar roll. Såväl våra psykologiska som fysiologiska system utvecklas genom ett positivt samspel med andra människor under barndomen.

I boken talar Sue Gerhardt mycket om den ”sociala hjärnan” och refererar framför allt till de främre delarna av hjärnbarken som är viktiga för vår förmåga att hantera känslor. Det är mycket tack vare dessa som vi kan känna empati, avläsa andras sinnesstämning, uppfatta sociala koder och reglera känsloimpulser.

Vi föds inte med de här förmågorna, de utvecklas nästan helt efter födseln. Det sker inte heller automatiskt, utan utvecklingen är ”erfarenhetsberoende”.

Ett barn som alltid blir upplyft och tröstat om det ligger i sängen och skriker, börjar efter hand förvänta sig att förälderns entré i sovrummet ska medföra trygghet. Ett skrikande barn som i stället alltid möts av ett avvisande ansikte, börjar så småningom förvänta sig att förälderns entré i rummet ska medföra ännu mera obehag.

En så bra bok som jag verkligen rekommenderar alla föräldrar att läsa.

/Linda Häggkvist

Profylaxkurs


pregnant belly

Nu är vi igång med en ny profylaxkurs. 

Så vad betyder egentligen ordet ”profylax”?

På Wikipedia står denna förklaring:

Profylax betyder ungefär förebyggande åtgärd. Inom det medicinska området handlar det vanligtvis om förebyggande av sjukdom. Profylaktiska åtgärder mot sjukdom innefattar ett flertal åtgärder för att minska risk för smitta.

Exempel på profylaktisk behandling är vaccination och insättande av profylaktiska läkemede. Termen används också när man i förebyggande syfte ger andra läkemedel såsom antibiotika före operation för att minska risken för komplikationer.

Profylax används ofta i förlossningssammanhang som en kortform av psykoprofylax, med fokus på att förbereda mamman på förlossningsprocessen genom till exempel andningstekniker och coachning.

Jag tror att de allra flesta direkt tänker på andning när man nämner profylax, speciellt då i samband med diskussion ang. förlossningen. I dessa kurser som jag håller ligger mycket fokus på andning och avslappning, men det innehåller SÅ mycket mer. Det är också viktigt att poängtera att profylaxen inte bara riktar sig till mamman, utan även till den person som kommer att vara med mamman som stöd under förlossningen om det finns en stödperson.

Det finns många funderingar, tankar och ofta rädslor inför kommande förlossning. Här är några av frågorna som väldigt ofta dyker upp i dessa kurser:

- Hur kan jag som partner hjälpa till under förlossningen?

- Vilken massage är bra?

- Hur skall jag andas?

-Alternativ till medicinsk smärtlindring?

- Hur skall jag tänka i de olika förlossningsfaserna?

- Kan jag få smärtlindring genom andning och mental förberedelse?

- Kan jag verkligen känna mig redo för förlossningen?

- Hur kan jag släppa kontrollen?

- Hur kan man förhindra förlossningsdepression och hur vet jag som partner att mamman har drabbats?

- Hur skall jag tänka ang förlossningsskador i underlivet och kan jag förhindra detta?

- Vad händer runt omkring mig som mamma under förlossningen?

- Hur minskar jag min rädsla?

- Hur skapar jag ett fint minne och hur ökar jag chansen till en fin upplevelse av förlossningen?

Alla dessa frågor tar vi upp under denna kurs och våran tid använder vi till både teori, diskussion och praktiska övningar.

En av mammorna som var på kurs hos mig sa en gång att hon såg förlossningen ungefär som en tenta; Hon förbereder sig så väl hon kan inför tentan. Hon kom till en punkt där hon kände att nu kunde hon inte göra mer själv för att förbereda sig. När tentan kommer in har hon ingen aning om vilka frågor som kommer att presenteras och hon vet inte hur de är formulerade. Jag tycker det var riktigt bra! För visst är det så; vi vet inte hur förlossningen kommer att se ut och vi vet inte hur lång tid den kommer att ta, hur den startar eller hur vi reagerar. Men är vi väl förberedda har vi stor chans att hantera den på ett bra sätt hur den än ser ut och att vi behåller lugnet hela vägen.

Har du fler frågor angående profylaxkurs är du välkommen att höra av dig till; linda@mammakliniken.se, 054-182323, 070-3132933

Nästa kurs i Karlstad är tisdag den 13 , 20 och 27 jan 2015.

Jag håller kontinuerligt privata kurser om du hellre vill komma ensam eller tillsammans med din partner istället för i grupp.

Varmt välkommen!

 

 

 

Känslor och tankar under och efter graviditeten


Doula_linda
 Känslor och tankar under och efter graviditeten 

 Det finns vissa tillfället i livet som man alltid kommer att komma ihåg. Som blir kvarsvetsade i minnet och som man alltid kan plocka fram och minnas med glädje eller sorg, eller vad det nu är för känsla man får av sitt minne.

Jag minns glasklart de graviditets tester som jag gjort och fått ett positivt svar. De gånger som jag fått veta att jag väntar barn.

Jag och min man har aldrig planerat att jag skall bli gravid, så första gången som jag hade mitt graviditetstest, med två blå streck på i ena rutan, i min hand var det ett virrvarv av känslor inom mig. En blandning av glädje och rädsla. När jag väl hade berättat, under många tårar, för min man att vi väntade barn och han hade med glädje mottagit beskedet, kunde jag acceptera tanken på att bli mamma.

Att gå gravid första gången var för mig då den absolut bästa tiden i mitt liv. Förutom veckorna 6-12, mådde jag så bra som man förväntar sig en prinsessa att göra. Även om jag på kvällarna var helt obegripligt trött, så fick jag genom min graviditet en ny energi som jag aldrig förut hade haft. Jag kände glädje, inspiration och motivation och fick nya idéer för framtiden.

Tankarna gick på högvarv och känslorna satt utanpå skinnet. Helt plötsligt började jag att intressera mig för min egen barndom och jag fick ett oerhört starkt behov att vara nära min mamma.

Saker som förut känts viktigt bleknade och jag kände mig så stark, så levande, så lycklig och så vacker. Jag kände inte längre någon stress, utan gick igenom mina dagar i ett lugnt, rosa moln.

Jag hade känt oro över att se min kropp förändras, men det gjorde jag inte. Jag bara accepterade och välkomnade varje förändring.

Jag hade känt oro inför att inte bli en bra mamma, att jag var alldeles för självisk. Trodde inte att jag skulle vilja lägga tid och pengar på en annan människa. Men redan som gravid, försvagades de egna behoven och ersattes av en stark lust att ge. Ge allt jag kunde till denna lilla nya människa som växte inom mig.

Maten jag åt var inte längre för mig – utan för mitt barn. Träningen blev ett förberedande för förlossningen. Musiken jag spelade var inte för mina öron och jag slutade att se filmer och läsa böcker som upprörde mig. Allt för att min bebis skulle ha det bra och känna sig trygg.

Jag hade trott att kärleken mellan mig och min man skulle kunna rubbas och att jag skulle känna mig rädd för att bli lämnad, men det blev också motsatsen. Aldrig någonsin hade kärleken varit så stark och jag kände mig så säker på hans känslor för mig.

Att jag mådde så bra och att mitt förhållande till min man var så stark tror jag var en stor bidragande faktor till att min graviditet var så lustfylld. Alla känslor blev så överdrivna och då är det ju fantastiskt att känslorna var positiva. Eftersom jag gått igenom fler graviditeter och i några av dem har jag inte alls mått så bra fysiskt och det har istället påverkat mina känslor negativt.

dags att foda

Att vänta mitt andra barn födde nya tankar, olika från den första graviditeten. Rädsla att inte räcka till, både för mitt första barn och för min man. Att inte orka. Eftersom jag inte hade återgått till mitt arbete innan jag väntade barn igen skapades en ny oro om framtiden. Att inte vara en del av samhället att förlora min karriär. Jag började sakna att inte bli sedd som mig själv, utan bara som mamma, även om det nog var jag som var den som såg mig själv som enbart mamma. Jag hade gett mig hän så pass mycket i min roll som mor att jag förlorade stora delar av mitt ”jag”.

Att vara gravid för första gången var som att själv omskapas. Omvärderingar av livet och en påminnelse om min dödlighet.

Sedan närmade sig förlossningen. Om graviditeten blev min nyskapelse blev förlossningen min omfödelse.

Jag kom ut från förlossningen som en ny kvinna, en mamma. Jag hade bevis på att jag bar på oanade krafter. Jag kände en ny förbindelse med alla kvinnor som fött barn. Att låta kroppen ta över och till hundra procent ge sig hän till naturens krafter. Att öppna sig och totalt försvinna bort från verkligheten. Det kändes som jag hade befunnit mig i en annan tid, på en annan plats och det var som om jag hade fått nuddat på den andra sidan. Att föda fram mitt barn var magiskt!

bebis

Jag känner en sådan oerhörd respekt för alla mammor. Alla känslor, minnen, allt jobb, all oro och hanterandet av eventuella kroppsliga förändringar eller skador efter graviditeten eller förlossningen.

Min mamma sa alltid till mig under min uppväxt: ”Du kommer att förstå den dagen du får egna barn” och visst var det så. Visst hade mamma rätt. Nu förtstår jag.

DSC00372

Föda barn


reduced_794_503e6109e087c30f29000021

Skall du snart föda barn?

Läser du artiklar i tidningar att barnmorskorna är överbelastade och att kvinnorna inte får det stöd som de önskar under förlossningen?

Det är en mycket viktig punkt att ta upp, men samtidigt är det många oroliga blivande mödrar som redan innan de läst tidningarna känts sig nervösa inför förlossningen och efter att ha läst om all press på förlossnings avdelningarna (framförallt i storstäderna) är livrädda för att något skall hända under förlossningen.

Att en rädsla byggs upp inför förlossningen är inte bra för någon. Det är inte alls konstigt att det finns rädslor, funderingar och oro inför att föda barn. Har du aldrig gjort det förut vet du inte hur det känns eller vad du har att vänta. Oro inför något okänt är ofta skrämmande. Kunskap och erfarenhet skapar lugn.

Om du även läser i tidningar om kvinnor som inte fått hjälp eller stöd på förlossningen, blir naturligtvis tanken på att föda ännu mer skrämmande än vad den kanske redan var.

Jag skulle vilja ge ett råd till alla mammor som skall föda barn; förbered dig på din förlossning. Prata med andra mammor som vill dela med sig av det fantastiska och allt det possitiva med att föda barn. Gå kurser, läs böcker och träna dig på avslappning, andning och mindfulness.

Att föda barn är ett mirakel och det kan bli en fantastisk upplevelse som du kan bära med dig som ett vackert minne genom hela ditt liv. Något som du med glädje återberättar när ditt barn fyller år;

“Jag minns när du kom till mig. Alldeles varm och mjuk var du när barnmorskan lade dig till mitt bröst. Sen tittade du på mig med nyvakna ögon. Din pappa grät och sa: – Vi har fått ett barn, en liten flicka har vi fått. Åh, vad lyckliga vi var”

reduced_874_507d9c1ee087c3488296b16c

Att vi delar med oss av fina ord från förlossningen till våra barn kommer att underlätta för dem när de växer upp och börjar tänka på sin egen förlossning. Något som de hört om förut. Inget nytt och skrämmande.

Vi letar gärna efter “skräckhistorier”. Vi återberättar och tar till oss det som varit jobbigt. Försök att istället leta efter det possitiva. Om du söker på nätet, sök istället på “vackra förlossningsberättelser” eller “min fina förlossning”. Verkar det vara en fin förlossning; läs den och ta till dig av det som står.

Samla på dig så mycket possitivt som möjligt angående barna födelse, sök hjälp att hitta ett sätt att se fram emot förlossningen. Förbered dig som värsta elitidrottaren. Mental förberedelse. Fysisk förberedelse. Målbilden skall vara något att längta efter, drömma om och förbereda dig för.

Känner du dig stark och lugn inför förlossningen och samtidigt har med dig en väl förberedd förlossningspartner har du redan mycket vunnet. Då kommer barnmorskorna inte kännas lika viktiga inte lika mycket i ditt fokus. Då är det du som är i fokus. Då är det du och ditt barn som gör detta tillsammans och de personer runt omkring dig blir en extra resurs som ger dig extra styrka och stöd.

Så fokusera på det som är viktigt för dig och det som är possitivt för din förlossning och låt det negativa gå dig förbi.

Mamatummy Day


mamytummy

Jag fick ett mejl från en av mina kunder som har stora problem med sin mage efter graviditeten:

”…..Är så deppig just nu.. Hämtade ut en gördel på sjukhuset i fredags, hade på mig den i två timmar på fredagen, och har haft ont på olika ställen i magen hela helgen.. Igår satt jag och grät hela dagen för att jag hade så ont.. De måste gett mig fel modell?… Hon som provade ut den till mig var stressad och ville bara bli av med mig, fick jag känslan av.. Och enligt remissen skulle jag få gördeln pga mitt navelbråck.. Var ju inget som drog ihop magmusklerna vad jag förstod.. En hostning gör ont i flera timmar efteråt.. Väntar på att få en tid på ultraljud, för att kolla bråcket.. Men det var väldigt lång väntetid fick jag brev om..”

Denna kund har alltså inte bara problem med sitt bråck utan har en separation av magmusklerna, svårt att hålla tätt, kan inte gå snabbt p.g.a trycket ned mot bäckenbotten, ryggont, samt ständig smärta.

För några dagar sedan ringde en kvinna från en annan del av landet:

-”Jag vet inte vad jag skall göra. Jag får in 5 fingrar mellan mina magmuskler. Jag har ont och jag klarar inte av mitt arbete längre. Sexlivet fungerar inte heller. Jag har för ont i magen. Ingen ställning fungerar…

Hon berättade att hon är sjuksköterska och att hon vid ett tillfälle frågat en kollega om råd. Han jobbar som kirurg. När kvinnan berättade för honom att hon har separerade magmuskler sa han till henne att det är omöjligt.

-” Vill du undersöka mig”, sa hon då.

När kirurgen insåg att; visst var bukmuskeln separerad, blev han mäkta förvånad. Han hade aldrig hört talas om det.

Vad vill jag ha sagt?

Jo, att trots att ett stort antal kvinnor efter förlossningen har stora problem med bäckenbotten samt bålmuskelaturen efter graviditeten är det väldigt få läkare, sjukgymnaster, barnmorskor samt sjuksköterskor som känner till problemet, än mindre vet vad man skall göra åt det.

Jag känner mig så frustrerar varje gång jag möter en kvinna med dessa problem, som gråtandes berättar hur det förstör livet på olika sätt och att de inte får någon hjälp när de söker sig till vården. Och det är en jämn tillströmmelse av kvinnor som kontaktar mig för råd.

Hur skall vi komma åt problemet och hur skall vi hitta lösningen på att alla dessa kvinnor skall få den hjälp som de eftersöker?

Först och främst måste problemet sättas i strålkastarljuset. Det måste uppdagas att detta är ett stort problem för ett stort antal kvinnor. Det är inte meningen att folk skall bli oroliga inför graviditeten, men att få kunskap om vad som händer med kroppen och få rätt verktyg, så att vi själva kan förebygga samt veta hur vi skall träna/inte träna efter förlossningen. Därför behövs det upplysning.

Det handlar inte om skönhetsideal och en oacceptans till att kroppen föräldras. Det handlar om ett handikapp efter graviditeten. Och ett handikapp blir det när man inte längre kan leva ett “normalt” liv. När man inte längre kan utöva sina vardagssysslor eller genomföra sitt arbete p.g.a smärtor och en stor funktionsnedsättning.

Som så många gånger förut sätter jag mig vid datorn på kvällen när barnen har somnat. Söker efter ny information. Söker efter studier och forskningsrapporter inom ämnet. Så snubblar jag över “MamaTummy Day”. Jag läser:

Mamatummy Day är ett sätt att uppmärksamma kvinnors hälsa kring graviditet. Kvinnor har rätt att få rätt råd av yrkespersoner och experter för att komma tillbaka efter en graviditet. Alltför många kvinnor får bestående problem med exempelvis mage och rygg som en följd av felaktiga råd – eller inga råd.

Vi vill även uppmärksamma problemet med diastas efter graviditet. Hur diastas kan tränas, men att vissa diastaser kräver operation för att få tillbaka full funktion. Diastas ses idag endast som skönhetsproblem i Sverige, trots att den påverkar funktionen negativt. I dag måste kvinnor bekosta ev operation privat. 

Lägg ut ett foto på din mammamage den 18/1 på Facebook och Instagram – din mage idag, när du var gravid eller nyförlöst. Välj själv. Låt oss visa våra mammamagar för att skapa uppmärksamhet. Hashtag #mamatummy”

Jag blir så enormt glad. JAAAAA!!!! Det här är en början. Tillsammans blir man stark :) Hur skall strålkastarljuset slås på om inte vi gör det tillsammans? Kanske kan ögonen öppnas att det finns ett problem. Ett problem som måste redas ut. När vi är så många kvinnor som söker efter samma svar måste det väl finnas ett enkelt sätt att nå ut med information och kunskap. Inte skall man behöva sitta uppe på nätterna och söka information via google och chatta med andra mammor på nätet som har samma problem. Fråga samma frågor som alla andra med samma problem. Nej, nu skall strålkastarljuset på. Nu är det dags att informationen skall finnas hos de som kvinnar vänder sig till först och främst när smärtan och disfunktionen finns.

Ett stort tack till Katarina Wåxnerud som bjuder in till “Mamatummy day

Ser fram emot den 18 januari då vi skall bombarderas av alla vackra magar!

Och inte bara det…. Den 18 januari kör jag även MAGSTARK igen för en fullbokad grupp!!!!

Smygstartar med min egen badboll från sista graviditeten. Lägg märke till hur lågt jag bär mitt barn och se min stora svank!

sistaveckan  Gravidvecka38

Copyright © Dandelion by Pexeto