Telefon

070-3132933

Emejl

linda@mammakliniken.se

 

 ”Kärlekens Roll” av Sue Gerhards  

anknytning1

I denna fantastiska bok skriven av Sue Gerhards förklaras hur känslomässig närhet formar spädbarnets hjärna. Sue Gerhardt har arbetat mycket med små barns anknytnings­problem. För att få en djupare förståelse av vad som egentligen händer i samspelet mellan föräldrar och barn, har hon med sina psykologiska kunskaper i ryggen gjort en djupdykning i den växande forskningen inom neuro­vetenskap och biokemi.

Hon beskriver hur den känslomässiga närheten till barnet är en förutsättning för att spädbarnets hjärna ska utvecklas optimalt. Spädbarnet känner igen föräldrarnas röster, dofter och beröring och det inger trygghet. Om vi utsätter det lilla barnet för separation, må vara bara några timmar, ökar stressnivån radikalt, vilket hämmar hjärnneuronens utveckling.

För barnet är det viktigt att få knyta an till sin förälder/föräldrar, någon som känner barnet och som kan avläsa dess behov. Någon som kan se och förstå varför det gråter, som kan bemöta det med kärlek och lära det att hantera och reglera de olika affekter som uppstår inom barnet.  När det uppstår en otrygg anknytning kommer det framförallt att påverka barnets känsloliv, dess sociala förmåga och möjlighet att skapa hållbara relationer. Vid långvarig stress kommer de inre organen som minnesfunktion, andning, hjärtverksamhet och immunförsvar också att påverkas.

Sue Gerhardts slutsats är: Kärlek spelar roll. Såväl våra psykologiska som fysiologiska system utvecklas genom ett positivt samspel med andra människor under barndomen.

I boken talar Sue Gerhardt mycket om den ”sociala hjärnan” och refererar framför allt till de främre delarna av hjärnbarken som är viktiga för vår förmåga att hantera känslor. Det är mycket tack vare dessa som vi kan känna empati, avläsa andras sinnesstämning, uppfatta sociala koder och reglera känsloimpulser.

Vi föds inte med de här förmågorna, de utvecklas nästan helt efter födseln. Det sker inte heller automatiskt, utan utvecklingen är ”erfarenhetsberoende”.

Ett barn som alltid blir upplyft och tröstat om det ligger i sängen och skriker, börjar efter hand förvänta sig att förälderns entré i sovrummet ska medföra trygghet. Ett skrikande barn som i stället alltid möts av ett avvisande ansikte, börjar så småningom förvänta sig att förälderns entré i rummet ska medföra ännu mera obehag.

En så bra bok som jag verkligen rekommenderar alla föräldrar att läsa.

/Linda Häggkvist

Recommended Articles