Vår förlossning

  När det blir som man tänkt  

 iStock_000001986362Smallfs

Att förbereda sig mentalt för sin förlossning ökar chansen till en fin och positiv upplevelse.

Jag älskar att lyssna på berättelser från förlossningar, de slutar aldrig att fascinera och förundra mig :)

Sara (som egentligen heter någonting annat) har precis fött parets andra barn. Förlossning nummer ett gick egentligen enligt Sara ganska bra, men upplevelsen var att på något sätt tappade hon bort sig själv och sin närvaro på vägen. Inför den andra förlossningen ville hon förbereda sig mer.

Sara berättade för mig att vid den första förlossningen kändes det som hon inte hade några strategier eller verktyg att ta till när hon kände att det hade behövts.

Jag ryser när jag läser brevet. Det är inte alltid, faktiskt väldigt sällan, som förlossningen blir som man tänkt sig. Däremot kan upplevelsen vara positiv även om förloppet såg annorlunda ut än i föreställningen man hade. Fast i Sara och Fredriks fall blev det ju precis som de hade hoppats på. Är det inte fint?!

Så här skriver hon till mig några dagar efter att deras barn kom till världen:

Hej Linda!
Den 21 mars blev jag och Fredrik föräldrar till en liten flicka. 
Hon kom som våran pojke 3 veckor tidigare än beräknat datum.
Det började med att jag satt i soffan och pratade med Fredrik 
då vattnet gick, men jag hade inga värkar så jag trodde först 
att jag hade kissat på mig.
Värkarna kom inte förrän 00:30 men jag tänkte att det var bara 
att försöka sova vidare, för det skulle säkert dröja innan det 
var dags för själva förlossningen.
När klockan sedan var 03:00 stod jag inte ut längre och det 
var 2,5 min i mellan värkarna ringde jag förlossningen i 
Karlskoga och fick komma in.
När vi sedan var inne på förlossningen var kl. 04:15 undersökte 
de mig och jag var öppen 7 cm denna gången också och då bestämde 
jag mig att jag skulle bara prova lustgas.
Jag vill verkligen säga att nu när värkarbetet blev mer och mer 
intensivt hade jag verkligen nytta av de tips du gav oss.

Fredrik var ett enormt stöd och hade verkligen tagit till sig 
alla tips som vi fick av dig. Han hjälpte mig att andas när 
jag satt på pilates bollen och sedan när jag stod upp på 
själva förlossningen hjälpte han mig att vara lugn så att 
endorfinerna flödade i mig. Förlossningen tog 2 timmar och 
vår flicka var ute 06:09.
Vi är verkligen nöjda med kursen!

Med vänlig hälsning,
Sara och Fredrik

Jag ryser när jag läser brevet. Det är inte alltid, väldigt sällan, som förlossningen blir som man tänkt sig. Däremot kan upplevelsen vara positiv även om förloppet såg annorlunda ut än i föreställningen man hade. Fast i Sara och Fredriks fall blev det ju precis som de hade hoppats på. Är det inte fint?!

Redo att föda- en profylaxkurs innan förlossningen


reduced_752

Jag brukar säga att ju mer man känner sig förberedd på förlossningen – ju större chans att förlossningen blir ett positivt minne. Inte det att förlossningen blir som man drömmer om utan mer att man accepterar den för vad det blir och kan känna att det här blev ju riktigt bra.

Att tappa kontrollen kan betyda att det blir kaos men att släppa kontrollen är mer en acceptans. Att tappa kontrollen medvetet, att acceptera, att vara ok… det är ok.

Visst är det väl det största i livet – att föda barn, att ett nytt liv, en ny människa. Kan det bli större?

Jag fick ett brev från ett par som födde deras son igår. Mamman skriver att förlossningen blev inte som de tänkt sig, men ändå kan de inte vara lyckligare och nöjdare och det är väl precis så man önskar att det skall få vara.

Jag vill gärna dela med mig av delar av brevet för jag tycker det är så levande, så starkt och så ärligt. Varken mer eller mindre.

Hej Linda!
Vi ligger här på avd 14, så tänkte passa på & skriva till dig :) 
Till att börja med - tusen tack för ditt stöd, det var 
guld värt!

Värkarna drog igång igår morse vid 4:30, med 6 minuters mellanrum. Vid 14 var 
det 4 minuter mellan, så då åkte vi in! 4 cm öppen, tog en dusch & tyckte att 
allt flöt på bra, vid 18 var jag 6 cm öppen & både jag & xx kände att 
"det här går ju galant, snart är hen här!" Vi andades på & testade lite 
olika grejer, då var allt bara häftigt!

Värkarna blev kraftigare & tätare, de kom med 2 minuters mellanrum & 
jag kände att nu jäklar, snart kör vi! Men när en ny undersökning 
gjordes vid 21, så hadedet inte hänt ett dugg, på 3 timmar!
Barnmorskan tog hål på hinnorna så vattnet gick, men det hjälpte föga, 
förutom att jag kände det som att jag skulle gå sönder, och här tog 
jag till lustgasen!

Vid 23 satte de in värkstimulerande dropp, men den lille ville inte 
riktigt ändå. Vid midnatt tog jag en dusch, och vid det här laget 
kände jag för att ge upp... Så himla glad att jag hade xx här, 
fan vilket stöd han var! 

Krystvärkarna drog igång vid 00:30, men det kom ingen bebis. De tog & 
kollade hur hen mådde inne i magen vid 01, och hen var lite stressad, 
så vi fick ta hjälp av sugklocka & vid det här laget var det 6 personal 
inne på rummet, jag hade xx som hjälpte mig trycka fram nacken & pusha på, 
en BM som tryckte på bebisens rumpa, läkaren som hade sugklockan, 
en BM som var med & försökte dra ut & en BM-student samt en sköterska 
vid mina båda sidor, som hjälpte mig att dra låren upp mot mig & hämta 
kraft - och vid 01:35 kom han ut, vår lille son!

Moderkakan ville inte lossna, så de förvarnade om operation, 
men då var jag så slut så jag orkade inte tycka att det var jobbigt, 
och det var så fantastiskt att ha min son på bröstet! 
xx klippte navelsträngen & det kom in en BM som 
"hotade" med akupunktur för Moderkakan - och då släppte den!

Sprickor & stygn på tre ställen, en blå näsa pga att jag 
tryckte lustgas-maskenmot mig & revben som nästan känns knäckta av 
barnmorskan som tryckte på bebisens rumpa - men jag har aldrig varit 
så lycklig i hela mitt liv!

Han väger 3390 g & är 52 cm lång, och självklart världens finaste! ❤

Både jag & xx vill tacka dig från botten av våra hjärtan för det du 
hjälpte osslära oss, hur jobbigt det stundvis än var inatt så lyckades 
vi ändå hålla kvar i andningen & styrkan. 

xx skubbade och masserade mitt ryggslut så han är alldeles stel idag, 
och även om det inte blev den förlossning jag sett framför mig så ångrar 
jag inte att jag gjorde det utan medicinsk smärtlindring, det känns ändå 
så himla häftigt vad kroppen fixar & att jag minns allt, och att vi gjorde 
det som vi ville -som ett team!
Önskar dig allt gott, och återigen - Tusen tack!
Kram

reduced_752

 

Ett nytt liv!


IMG_6848

 

 

 

 

 

 

 

Igår kom det ett mejl till mig som talade om att en liten pojke är född. Kan inte hjälpa att det bränner bakom ögonlocket när jag läser. Tack till Marie och Daniel att jag får dela er fina berättelse! Och ett stort GRATTIS till föräldraskapet!

 

Hej Linda!

Nu har vi fått vår lilla pojke. Edison heter han och är 2 veckor gammal på sön. Tänkte skriva till dej för jag, och Daniel, vill verkligen tacka för profylaxkursen hos dej tidigare i höstas. Mycket tack vare den blev förlossningen en fantastisk upplevelse för oss!

För att berätta lite kort så började det för oss hemma på morgonen för 2 veckor sen. Kände det bara väldigt vagt först men anade att det kunde vara på gång. Sen gick det rätt snabbt och redan på fm var värkarna regelbundna med 5-7  minuters mellanrum. Jag satt under tiden hemma på Pilatesbollen hemma och gungade medan Daniel tryckte ned axlarna så jag kunde slappna av och vi andades djupt som vi tränat på innan. Det funkade verkligen jättebra och det var inga problem att ta värkarna eller att slappna av. Vi åt mat, såg på tv och tog det lugnt.

När det blev kortare mellanrum mellan värkarna åkte vi in och vid 18 var vi på förlossningen och jag var öppen 5 cm. Skönt! Sen gick det snabbt och vattnet gick och det tog i mer. Men det var hanterbart med andningen och att sitta på bollen. Jag testade några andra ställningar också: på sängen på knä, förlossningspallen, gåstolen, dusch.. Men det var ändå pilatesbollen som var det bästa för mej. Kände mig så trygg på den också. Så HIMLA glad vi tog med våran egen med tips från dej för dom hade bara en enda som det var luft i ?! på förlossningen! Jag hade också TENS apparat som funkade bra för mej men sen behövde jag inte ta någon annan smärtstillande eftersom vi kunde hantera värkarna med andning och avslappning och Daniel påminde mej hela tiden om det. Speciellt på slutet när det var dags att krysta sa han gång på gång att jag skulle göra mörka ljud. Och det funkade så bra! Jag tänkte också på att dyka i vatten och simma framåt i värkarna och målbilden var så bra att ha! Jag är så glad att jag slapp smärtstillande tack vara att vi visste hur vi skulle hantera smärtan och minns hela förlossningen och var så närvarande hela tiden. Det var en helgalen upplevelse! Att bara följa med kroppen och inse vad den kan! Helt otroligt. TACK för att du fick oss att förbereda oss så bra inför det och inse hur det går att möta värkarna.

Sen gick det mesta väldigt snabbt i vår förlossning. Kl 22.21 var han ute den dagen. Nu sover han här bredvid mej och är en väldigt go liten kille. Mycket är fortfarande omtumlande och svårt, men samtidigt känns det så naturligt att han är här med oss!

Hälsningar

Marie och Daniel, stolta föräldrar till lilla Eddie.

Profylaxkurs


pregnant belly

Nu är vi igång med en ny profylaxkurs. 

Så vad betyder egentligen ordet ”profylax”?

På Wikipedia står denna förklaring:

Profylax betyder ungefär förebyggande åtgärd. Inom det medicinska området handlar det vanligtvis om förebyggande av sjukdom. Profylaktiska åtgärder mot sjukdom innefattar ett flertal åtgärder för att minska risk för smitta.

Exempel på profylaktisk behandling är vaccination och insättande av profylaktiska läkemede. Termen används också när man i förebyggande syfte ger andra läkemedel såsom antibiotika före operation för att minska risken för komplikationer.

Profylax används ofta i förlossningssammanhang som en kortform av psykoprofylax, med fokus på att förbereda mamman på förlossningsprocessen genom till exempel andningstekniker och coachning.

Jag tror att de allra flesta direkt tänker på andning när man nämner profylax, speciellt då i samband med diskussion ang. förlossningen. I dessa kurser som jag håller ligger mycket fokus på andning och avslappning, men det innehåller SÅ mycket mer. Det är också viktigt att poängtera att profylaxen inte bara riktar sig till mamman, utan även till den person som kommer att vara med mamman som stöd under förlossningen om det finns en stödperson.

Det finns många funderingar, tankar och ofta rädslor inför kommande förlossning. Här är några av frågorna som väldigt ofta dyker upp i dessa kurser:

- Hur kan jag som partner hjälpa till under förlossningen?

- Vilken massage är bra?

- Hur skall jag andas?

-Alternativ till medicinsk smärtlindring?

- Hur skall jag tänka i de olika förlossningsfaserna?

- Kan jag få smärtlindring genom andning och mental förberedelse?

- Kan jag verkligen känna mig redo för förlossningen?

- Hur kan jag släppa kontrollen?

- Hur kan man förhindra förlossningsdepression och hur vet jag som partner att mamman har drabbats?

- Hur skall jag tänka ang förlossningsskador i underlivet och kan jag förhindra detta?

- Vad händer runt omkring mig som mamma under förlossningen?

- Hur minskar jag min rädsla?

- Hur skapar jag ett fint minne och hur ökar jag chansen till en fin upplevelse av förlossningen?

Alla dessa frågor tar vi upp under denna kurs och våran tid använder vi till både teori, diskussion och praktiska övningar.

En av mammorna som var på kurs hos mig sa en gång att hon såg förlossningen ungefär som en tenta; Hon förbereder sig så väl hon kan inför tentan. Hon kom till en punkt där hon kände att nu kunde hon inte göra mer själv för att förbereda sig. När tentan kommer in har hon ingen aning om vilka frågor som kommer att presenteras och hon vet inte hur de är formulerade. Jag tycker det var riktigt bra! För visst är det så; vi vet inte hur förlossningen kommer att se ut och vi vet inte hur lång tid den kommer att ta, hur den startar eller hur vi reagerar. Men är vi väl förberedda har vi stor chans att hantera den på ett bra sätt hur den än ser ut och att vi behåller lugnet hela vägen.

Har du fler frågor angående profylaxkurs är du välkommen att höra av dig till; linda@mammakliniken.se, 054-182323, 070-3132933

Nästa kurs i Karlstad är tisdag den 13 , 20 och 27 jan 2015.

Jag håller kontinuerligt privata kurser om du hellre vill komma ensam eller tillsammans med din partner istället för i grupp.

Varmt välkommen!

 

 

 

Känslor och tankar under och efter graviditeten


Doula_linda
 Känslor och tankar under och efter graviditeten 

 Det finns vissa tillfället i livet som man alltid kommer att komma ihåg. Som blir kvarsvetsade i minnet och som man alltid kan plocka fram och minnas med glädje eller sorg, eller vad det nu är för känsla man får av sitt minne.

Jag minns glasklart de graviditets tester som jag gjort och fått ett positivt svar. De gånger som jag fått veta att jag väntar barn.

Jag och min man har aldrig planerat att jag skall bli gravid, så första gången som jag hade mitt graviditetstest, med två blå streck på i ena rutan, i min hand var det ett virrvarv av känslor inom mig. En blandning av glädje och rädsla. När jag väl hade berättat, under många tårar, för min man att vi väntade barn och han hade med glädje mottagit beskedet, kunde jag acceptera tanken på att bli mamma.

Att gå gravid första gången var för mig då den absolut bästa tiden i mitt liv. Förutom veckorna 6-12, mådde jag så bra som man förväntar sig en prinsessa att göra. Även om jag på kvällarna var helt obegripligt trött, så fick jag genom min graviditet en ny energi som jag aldrig förut hade haft. Jag kände glädje, inspiration och motivation och fick nya idéer för framtiden.

Tankarna gick på högvarv och känslorna satt utanpå skinnet. Helt plötsligt började jag att intressera mig för min egen barndom och jag fick ett oerhört starkt behov att vara nära min mamma.

Saker som förut känts viktigt bleknade och jag kände mig så stark, så levande, så lycklig och så vacker. Jag kände inte längre någon stress, utan gick igenom mina dagar i ett lugnt, rosa moln.

Jag hade känt oro över att se min kropp förändras, men det gjorde jag inte. Jag bara accepterade och välkomnade varje förändring.

Jag hade känt oro inför att inte bli en bra mamma, att jag var alldeles för självisk. Trodde inte att jag skulle vilja lägga tid och pengar på en annan människa. Men redan som gravid, försvagades de egna behoven och ersattes av en stark lust att ge. Ge allt jag kunde till denna lilla nya människa som växte inom mig.

Maten jag åt var inte längre för mig – utan för mitt barn. Träningen blev ett förberedande för förlossningen. Musiken jag spelade var inte för mina öron och jag slutade att se filmer och läsa böcker som upprörde mig. Allt för att min bebis skulle ha det bra och känna sig trygg.

Jag hade trott att kärleken mellan mig och min man skulle kunna rubbas och att jag skulle känna mig rädd för att bli lämnad, men det blev också motsatsen. Aldrig någonsin hade kärleken varit så stark och jag kände mig så säker på hans känslor för mig.

Att jag mådde så bra och att mitt förhållande till min man var så stark tror jag var en stor bidragande faktor till att min graviditet var så lustfylld. Alla känslor blev så överdrivna och då är det ju fantastiskt att känslorna var positiva. Eftersom jag gått igenom fler graviditeter och i några av dem har jag inte alls mått så bra fysiskt och det har istället påverkat mina känslor negativt.

dags att foda

Att vänta mitt andra barn födde nya tankar, olika från den första graviditeten. Rädsla att inte räcka till, både för mitt första barn och för min man. Att inte orka. Eftersom jag inte hade återgått till mitt arbete innan jag väntade barn igen skapades en ny oro om framtiden. Att inte vara en del av samhället att förlora min karriär. Jag började sakna att inte bli sedd som mig själv, utan bara som mamma, även om det nog var jag som var den som såg mig själv som enbart mamma. Jag hade gett mig hän så pass mycket i min roll som mor att jag förlorade stora delar av mitt ”jag”.

Att vara gravid för första gången var som att själv omskapas. Omvärderingar av livet och en påminnelse om min dödlighet.

Sedan närmade sig förlossningen. Om graviditeten blev min nyskapelse blev förlossningen min omfödelse.

Jag kom ut från förlossningen som en ny kvinna, en mamma. Jag hade bevis på att jag bar på oanade krafter. Jag kände en ny förbindelse med alla kvinnor som fött barn. Att låta kroppen ta över och till hundra procent ge sig hän till naturens krafter. Att öppna sig och totalt försvinna bort från verkligheten. Det kändes som jag hade befunnit mig i en annan tid, på en annan plats och det var som om jag hade fått nuddat på den andra sidan. Att föda fram mitt barn var magiskt!

bebis

Jag känner en sådan oerhörd respekt för alla mammor. Alla känslor, minnen, allt jobb, all oro och hanterandet av eventuella kroppsliga förändringar eller skador efter graviditeten eller förlossningen.

Min mamma sa alltid till mig under min uppväxt: ”Du kommer att förstå den dagen du får egna barn” och visst var det så. Visst hade mamma rätt. Nu förtstår jag.

DSC00372

En doulas berättelse


Tvilling

“- Ville ringa och berätta att vi har vi åkt in”

Telefonsamtalet kom kl. 10 på morgonen.

-”Vi är på kvinnokliniken för blodtrycket hade blivit för högt så de vill sätta igång förlossningen”

Eftersom livmodertappen inte hade mognat än användes hormonen prostaglandin i form av en stav fäst i ett snöre och som läggs nära livmodertappen. Om värkarna blir för starka kan man sedan använda snöret att avlägsna staven.

Efter lunch tog jag med mig min doula väska och begav mig till sjukhuset. A var vid gott mod och små sammandragningar hade hon lite då och då, men ingenting som påvisade att förlossningen hade kommit igång.

A kände sig både stor och tung, vilket inte var konstigt eftersom det var två små bebisar som snart skulle födas och mycket vätska hade hon samlat på sig. Medans pappan satt kvar vid TV:n i väntrummet gick jag och A in på rummet och jag gav A en lång avslappnande helkropps massage.

Sedan tog jag med mig min väska och gick hem för att vänta på att telefonen skulle ringa igen.

Samtalet kom 22.10. -”Nu har vi åkt ner till förlossningen. Värkarna är inte så täta men A känner sig orolig. Det är nog bra om du kommer”.

22.30 klev jag in på rummet. Läkaren var där och pratade med paret. Jag smög in och tog av mig ytterkläderna och väntade på att läkaren skulle lämna rummet.

 -”Hej”

Vi log mot varandra. Ett samförstånd, en ödmjukhet och en förväntan. Nu var vi här. Det som vi pratat så mycket om och som vi väntat på. Jag kände mig så glad för deras skull. Snart skulle det födas barn.

IMG_05163

Efter 4 timmars förlossningsarbete avtog värkarna och vi släckte lampan, rullade in en extra säng till pappan och jag kurade ihop mig på soffan i väntrummet. Det var lika bra att skaffa sig mer energi i form av sömn. Av erfarenhet visste jag att det kunde ta många fler timmar.

Kl 07.00 var vi åter samlade i förlossningsrummet och beslutet att sätta in värkstimulerande kom ganska så snart.

Värkarna tilltog. Lugna och fina. A andades lugnt och fint. Pappan klappade och smekte, pussade och log. Ögon som möts. Förstående, lugnande, försäkrande ögon.

Precis så där. Lugnt och fint.

Droppet ökade och värkarna följde efter. Regelbundet, längre, starkare. Fast fortfarande lungt och fint. Djupa andetag. Så där ja, precis så där.

Lustgas. Lugna och fina andetag.

IMG_05172

-”Jag vet inte om jag orkar mer. Blir det mer vet jag inte om jag orkar”

“-Snart kommer bebisarna A. Inte så långt kvar. Du är så duktig. Precis så där. Du gör  precis som du skall”

Sugrören tas fram stoppas ner i ett saftglas – dricka mer. Andas. Massera. Gunga. Lugna. Trösta. Försäkra. Stärka. Tro. Pussar. Och kärlek. Framförallt kärlek. Hela rummet med kärlek och väntan och längtan.

IMG_05084

Nästan där. Fullt öppen.

Så trött nu. Inte A, men livmodern. Orkar inte mer. A orkar – men inte livmodern.

Läkare och barnmorska i samtal. A, pappan och jag i samtal. Alla var överens. Det kändes bra. Ett bra beslut. Förlossningen fortsätter i salen för kejsarsnitt.

Vi gick ner tillsammans. Glädje, värme och kärlek. Nu snart, så snart, så snart är barnen här. Snart är familjen fulltalig.

Alla byter om. Jag står utanför. Tittar i fönstret. Följer varje steg. Läkaren med vana händer, pappan så nära och stryker och klappar. A andas. Lungt och fint.

Klockan närmar sig 18.00.

Så ser jag – så hör jag – då kommer tårarna. Så vacket, så magiskt, så underbart.

Ett flickabarn kommer förbi i armarna på barnmorskan. In till det varma rummet där barnet blir kollad av läkare.

Så kommer ännu en flicka tillsammans med samma barnmorska.

Jag föjer med in till det varma rummet.

De är så fina. De gnyr och skriker. Jag lägger min hand på hennes bröst. Vi finns här – snart får du komma till mamma och pappa. Du är älskad lilla barn och så efterlängtad.

Nu får barnen komma till A och de får lägga sig till bröstet. Värme, närhet och trygghet.

 Välkomna till världen fina barn och grattis till mamma och pappa.

tvillingarna

 Jag vill passa på att tacka er för att jag fick följa med under den här speciella tiden. Att ni välkomna mig in i ert liv under en sådan oerhört skör och utbottad tid. Ni lyssnade på råd och tog till er ny kunskap och ni var helt fantastiska. Speciellt du A, såklart. Vilken superkvinna du är. Och supermamma! När jag träffade er igår var barnen nästan 5 veckor. Jag kände ödmjukhet inför ert liv och för hur fina ni är tillsammans med barnen.

Med kärlek och respekt,

Linda

Dags att doula


baby

”-Nej tack, jag kan inte föjla med på midsommar. Jag har jour”.

Snart är det dags att packa doula väskan och att åter igen gå i ”väntans tider”. Ett nytt litet liv har skapats och skall snart komma till denna världen. Från att ha legat så varm och omhändertagen inne i livmoderns mjuka och tysta vrå, skall bebisen få se dagsljuset och möta mamman och pappans ögon. Vilket mirakel det är. Och tänk att jag skall få vara med och få uppleva denna stora händelse. Vilken välsignelse.

 

Profylax kurs


reduced_1387

-”På ett eller annat sätt kommer ungen ut”. Något som jag hört vid fler än ett tillfälle.

Och visst stämmer det. Fast även att man ibland kan känna att: ”jag kommer nog vara gravid för alltid”, så är det faktiskt så att går man i väntans tider så kommer barnet förr eller senare ut på ett eller annat sätt.

Det kanske kan kännas meningslöst att försöka förbereda sig på något som man inte vet hur det kommer att bli, eller att lägga ner tid på något som känns omöjligt att påverka. Men sanningen är faktiskt den att du kan verkligen påverka hur förlossningen blir. Och om du förbereder dig och faktiskt lägger både tid, tankar och övning innan förlosningen så ökar chanserna oerhört för en possitiv förlossningsupplevelse.

Och varför är det så viktigt med en possitiv upplevelse, är det många som frågar sig. Bara barnet är fött kan man väl lämna förlossningen bakom sig (?). Ja, visst går det att förtränga, som alla upplevelser som vi har. Men fråga så gott som alla kvinnor om deras förlossning/ar kommer du genast få en ganska detaljerad berättelse och det oavsett hur många år sedan som kvinnan födde barn.

Förlossningen, födelsen av ditt barn blir ett avstamp i livet. Ett starkt minne som kommer att kopplas till oändligt mycket känslor. Hur förlossningen kommer att se ut kan vi aldrig förutspå, men känner du dig redo och har förberett dig själv både kroppsligt och mentalt så kommer garanterat förlossningen att kännas mer hanterbar, greppbar och kan till och med bli en helt fantastisk upplevelse. Och visst kan det vara helt tvärt om. Men jag pratar om att du ökar chansen oerhört med förberedelser som känns rätt för dig.

Hur kan man då förbereda sig?

Det finns väldigt många böcker som handlar om förlossning och det finns också mycket information på nätet som man kan läsa. Jag tycker personligen att det är bra att gå en kurs innan för att kunna ställa frågor och för att bli hjälpt till bra övninger.

Föräldrautbildningen på MVC varierar oerhört beroende på var i landet som du befinner dig, men i regel är den väldigt bra att gå och du får även där chansen att träffa andra blivande föräldrar. Mycket bra med utbyte av funderingar och kanske erfarenheter.

Sen är det inte helt fel att söka efter en privat kurs. Oftast innehåller dessa kurser annan information än vad föräldrakurserna innehåller och brukar för det mesta inrikta sig på förlossningen och hur man på olika sätt kan träna på att slappna av under värken. Detta för att inte kroppen skall bli uttröttad under förlossningen. Du behöver inte vara vältränad för att klara av en förlossning. Visst kan det underlätta. Men övar du på att slappna av kommer inte kroppen att bli lika trött under förlossningen som om du spänner dig igenom värkarna.

Läs gärna mer om MammaKliniken föräldrautblidning/förlossningsutbildning (Redo att föda) och ring eller mejla gärna om du vill boka en kurs eller om du har frågor i allmänhet.

 

Hur väljer jag min doula?


nyfödd1

 

 

 

 

 

 

 

 

Har du börjat tänka på hur du vill föda?

Har du börjat fundera på att du SKA föda?

Du kanske funderar på att ha en doula vid din sida före och under förlossningen. Hur väljer man då rätt doula och hur hittar man en doula som känns rätt?

Du kan börja med att söka efter en doula i ditt område på ODIS (organisationen för doulor och förlossningspedagoger i Sverige). Du hittar dem på www.doula.nu

Det är bra om doulan bor i närheten av där du själv bor. Fråga gärna doulan om hon är ok med avståndet. Vissa doulor tar betalt för körsträckan.

Se först och främst till att magkänslan är rätt när ni träffas för första gången. Du skall kunna känna dig avslappnad i personens närvaro och det är bra om ni kan skratta tillsammans och att du kan känna tillit.

Ofta växer tilli fram först efter att ni har träffats några gånger och att du då också kan slappna av och känna dig trygg, men ofta känner du redan vid första mötet om personkemin stämmer. Gör den INTE det var inte rädd för att tala om det. Doulan har all förståelse för detta och har troligtvis känt det samma själv. Hn kanske till och med känner till någon annan doula som hon kan rekommendera.

Här kommer några förslag på frågor som du kan ställa doulan vid er första träff:

- Vad lärde du dig genom din erfarenhet av att själv föda barn? Vad kan du lära mig i barnafödandet?

- I hur många födslar har du jobbat som doula?

- Hur kan du hjälpa mig under min förlossning?

- Vad gör du om det blir ett akut/urakut kejsarsnitt?

- Har du någon som kan jobba som ”back-up” för dig?

- Hur kan du ge support till min partner?

- Hur ser du på smärtlindring under förlossningen?

Detta är bara förslag på frågor. Jag är övertygad om att det dyker upp fler.

Vill du ha andra tips eller förslag får du gärna höra av dig.

/Linda

 

Okunskap inom vården

 

Kvinnor lider av förlossningsskador i onödan

 

I tisdags kunde vi se Malou intervjua två kvinnor som båda två har lidit av inkontinens efter deras graviditet samt förlossning. I ett av fallen var orsaken en felbedömning efter förlossningen och som jag anser en felhantering under förlossningen.

Inkontinens drabbar en av tre kvinnor, och den vanligaste anledningen är att man genomgått en graviditet och förlossning.

Ännu en gång blir jag påmind över vårdens ignorans samt okunskap när det gäller kvinnors skador efter förlossningen.

Jag är övertygad om att det är många som blir bemötta på ett bra sätt och att de får den hjälp som de eftersöker, men det är långt ifrån alla.

Jag är trött på att höra om kvinnor som desperat ber om hjälp för att de känner att något inte stämmer med kroppen och att den inte fungerar som den skall efter att barnet är fött. Men sjukvården svarar att ”det är sådant som händer när man fått barn”.

Kroppen förändras, det är ingen snack om saken, men att acceptera att man gått sönder och lider av en dysfunktion efter graviditeten är ingenting som är ok. Vi lever i ett samhälle där det skall finnas hjälp och stöd att få och att  få kämpa sig blå för att bli hörd är under all kritik. Det är nog så jobbigt att lida av sitt problem utan att även behöva kämpa och kämpa för att någon inom vården skall lyssna och komma fram till en åtgärd.

Ann Olsson, chefbarnmorska vid Danderyds sjukhus, säger att ignoransen beror på en okunskap hos sjukvårdspersonalen och det tror jag absolut är det rätta svaret. Men NÄR skall kunskapen i detta område öka? Det är väl någonting som inte stämmer när patienterna som kommer till vården vet mer om problemet än läkaren. Men jag anser att det fortfarande är en ignorans när man inte då i sin tur guidar vidare till en kollega som kanske besitter en högre kunskap i ämnet.

Det är dags att information når fram. Det är dags att kvinnor skall bli informerade innan, under och efter förlossningen hur de själva kan hjälpa till att förebygga framtida problem och det är dags att kvinnor skall bi bemötta med respekt, förståelse och kompetens om de söker vård efter förlossningen med gravid- eller förlossningsskador.

Se klippet från nyhetsmorgon här:
Kvinnor%20lider%20av%20f%C3%B6rlossningsskador%20i%20on%C3%B6dan

Copyright © Dandelion by Pexeto