Telefon

070-3132933

Emejl

linda@mammakliniken.se

“- Ville ringa och berätta att vi har vi åkt in”

Telefonsamtalet kom kl. 10 på morgonen.

-”Vi är på kvinnokliniken för blodtrycket hade blivit för högt så de vill sätta igång förlossningen”

Eftersom livmodertappen inte hade mognat än användes hormonen prostaglandin i form av en stav fäst i ett snöre och som läggs nära livmodertappen. Om värkarna blir för starka kan man sedan använda snöret att avlägsna staven.

Efter lunch tog jag med mig min doula väska och begav mig till sjukhuset. A var vid gott mod och små sammandragningar hade hon lite då och då, men ingenting som påvisade att förlossningen hade kommit igång.

A kände sig både stor och tung, vilket inte var konstigt eftersom det var två små bebisar som snart skulle födas och mycket vätska hade hon samlat på sig. Medans pappan satt kvar vid TV:n i väntrummet gick jag och A in på rummet och jag gav A en lång avslappnande helkropps massage.

Sedan tog jag med mig min väska och gick hem för att vänta på att telefonen skulle ringa igen.

Samtalet kom 22.10. -”Nu har vi åkt ner till förlossningen. Värkarna är inte så täta men A känner sig orolig. Det är nog bra om du kommer”.

22.30 klev jag in på rummet. Läkaren var där och pratade med paret. Jag smög in och tog av mig ytterkläderna och väntade på att läkaren skulle lämna rummet.

 -”Hej”

Vi log mot varandra. Ett samförstånd, en ödmjukhet och en förväntan. Nu var vi här. Det som vi pratat så mycket om och som vi väntat på. Jag kände mig så glad för deras skull. Snart skulle det födas barn.

IMG_05163

Efter 4 timmars förlossningsarbete avtog värkarna och vi släckte lampan, rullade in en extra säng till pappan och jag kurade ihop mig på soffan i väntrummet. Det var lika bra att skaffa sig mer energi i form av sömn. Av erfarenhet visste jag att det kunde ta många fler timmar.

Kl 07.00 var vi åter samlade i förlossningsrummet och beslutet att sätta in värkstimulerande kom ganska så snart.

Värkarna tilltog. Lugna och fina. A andades lugnt och fint. Pappan klappade och smekte, pussade och log. Ögon som möts. Förstående, lugnande, försäkrande ögon.

Precis så där. Lugnt och fint.

Droppet ökade och värkarna följde efter. Regelbundet, längre, starkare. Fast fortfarande lungt och fint. Djupa andetag. Så där ja, precis så där.

Lustgas. Lugna och fina andetag.

IMG_05172

-”Jag vet inte om jag orkar mer. Blir det mer vet jag inte om jag orkar”

“-Snart kommer bebisarna A. Inte så långt kvar. Du är så duktig. Precis så där. Du gör  precis som du skall”

Sugrören tas fram stoppas ner i ett saftglas – dricka mer. Andas. Massera. Gunga. Lugna. Trösta. Försäkra. Stärka. Tro. Pussar. Och kärlek. Framförallt kärlek. Hela rummet med kärlek och väntan och längtan.

IMG_05084

Nästan där. Fullt öppen.

Så trött nu. Inte A, men livmodern. Orkar inte mer. A orkar – men inte livmodern.

Läkare och barnmorska i samtal. A, pappan och jag i samtal. Alla var överens. Det kändes bra. Ett bra beslut. Förlossningen fortsätter i salen för kejsarsnitt.

Vi gick ner tillsammans. Glädje, värme och kärlek. Nu snart, så snart, så snart är barnen här. Snart är familjen fulltalig.

Alla byter om. Jag står utanför. Tittar i fönstret. Följer varje steg. Läkaren med vana händer, pappan så nära och stryker och klappar. A andas. Lungt och fint.

Klockan närmar sig 18.00.

Så ser jag – så hör jag – då kommer tårarna. Så vacket, så magiskt, så underbart.

Ett flickabarn kommer förbi i armarna på barnmorskan. In till det varma rummet där barnet blir kollad av läkare.

Så kommer ännu en flicka tillsammans med samma barnmorska.

Jag föjer med in till det varma rummet.

De är så fina. De gnyr och skriker. Jag lägger min hand på hennes bröst. Vi finns här – snart får du komma till mamma och pappa. Du är älskad lilla barn och så efterlängtad.

Nu får barnen komma till A och de får lägga sig till bröstet. Värme, närhet och trygghet.

 Välkomna till världen fina barn och grattis till mamma och pappa.

tvillingarna

 Jag vill passa på att tacka er för att jag fick följa med under den här speciella tiden. Att ni välkomna mig in i ert liv under en sådan oerhört skör och utbottad tid. Ni lyssnade på råd och tog till er ny kunskap och ni var helt fantastiska. Speciellt du A, såklart. Vilken superkvinna du är. Och supermamma! När jag träffade er igår var barnen nästan 5 veckor. Jag kände ödmjukhet inför ert liv och för hur fina ni är tillsammans med barnen.

Med kärlek och respekt,

Linda

Recommended Articles