Redo att föda- en profylaxkurs innan förlossningen


reduced_752

Jag brukar säga att ju mer man känner sig förberedd på förlossningen – ju större chans att förlossningen blir ett positivt minne. Inte det att förlossningen blir som man drömmer om utan mer att man accepterar den för vad det blir och kan känna att det här blev ju riktigt bra.

Att tappa kontrollen kan betyda att det blir kaos men att släppa kontrollen är mer en acceptans. Att tappa kontrollen medvetet, att acceptera, att vara ok… det är ok.

Visst är det väl det största i livet – att föda barn, att ett nytt liv, en ny människa. Kan det bli större?

Jag fick ett brev från ett par som födde deras son igår. Mamman skriver att förlossningen blev inte som de tänkt sig, men ändå kan de inte vara lyckligare och nöjdare och det är väl precis så man önskar att det skall få vara.

Jag vill gärna dela med mig av delar av brevet för jag tycker det är så levande, så starkt och så ärligt. Varken mer eller mindre.

Hej Linda!
Vi ligger här på avd 14, så tänkte passa på & skriva till dig :) 
Till att börja med - tusen tack för ditt stöd, det var 
guld värt!

Värkarna drog igång igår morse vid 4:30, med 6 minuters mellanrum. Vid 14 var 
det 4 minuter mellan, så då åkte vi in! 4 cm öppen, tog en dusch & tyckte att 
allt flöt på bra, vid 18 var jag 6 cm öppen & både jag & xx kände att 
"det här går ju galant, snart är hen här!" Vi andades på & testade lite 
olika grejer, då var allt bara häftigt!

Värkarna blev kraftigare & tätare, de kom med 2 minuters mellanrum & 
jag kände att nu jäklar, snart kör vi! Men när en ny undersökning 
gjordes vid 21, så hadedet inte hänt ett dugg, på 3 timmar!
Barnmorskan tog hål på hinnorna så vattnet gick, men det hjälpte föga, 
förutom att jag kände det som att jag skulle gå sönder, och här tog 
jag till lustgasen!

Vid 23 satte de in värkstimulerande dropp, men den lille ville inte 
riktigt ändå. Vid midnatt tog jag en dusch, och vid det här laget 
kände jag för att ge upp... Så himla glad att jag hade xx här, 
fan vilket stöd han var! 

Krystvärkarna drog igång vid 00:30, men det kom ingen bebis. De tog & 
kollade hur hen mådde inne i magen vid 01, och hen var lite stressad, 
så vi fick ta hjälp av sugklocka & vid det här laget var det 6 personal 
inne på rummet, jag hade xx som hjälpte mig trycka fram nacken & pusha på, 
en BM som tryckte på bebisens rumpa, läkaren som hade sugklockan, 
en BM som var med & försökte dra ut & en BM-student samt en sköterska 
vid mina båda sidor, som hjälpte mig att dra låren upp mot mig & hämta 
kraft - och vid 01:35 kom han ut, vår lille son!

Moderkakan ville inte lossna, så de förvarnade om operation, 
men då var jag så slut så jag orkade inte tycka att det var jobbigt, 
och det var så fantastiskt att ha min son på bröstet! 
xx klippte navelsträngen & det kom in en BM som 
"hotade" med akupunktur för Moderkakan - och då släppte den!

Sprickor & stygn på tre ställen, en blå näsa pga att jag 
tryckte lustgas-maskenmot mig & revben som nästan känns knäckta av 
barnmorskan som tryckte på bebisens rumpa - men jag har aldrig varit 
så lycklig i hela mitt liv!

Han väger 3390 g & är 52 cm lång, och självklart världens finaste! ❤

Både jag & xx vill tacka dig från botten av våra hjärtan för det du 
hjälpte osslära oss, hur jobbigt det stundvis än var inatt så lyckades 
vi ändå hålla kvar i andningen & styrkan. 

xx skubbade och masserade mitt ryggslut så han är alldeles stel idag, 
och även om det inte blev den förlossning jag sett framför mig så ångrar 
jag inte att jag gjorde det utan medicinsk smärtlindring, det känns ändå 
så himla häftigt vad kroppen fixar & att jag minns allt, och att vi gjorde 
det som vi ville -som ett team!
Önskar dig allt gott, och återigen - Tusen tack!
Kram

reduced_752

 

Leave a comment


Name*

Email(will not be published)*

Website

Your comment*

Submit Comment

Copyright © Dandelion by Pexeto